En plats i mitt hjärta...

Efter att ha varit ledig en dag på 17 dagar å desutom nästan bara jobbat 10-12 timmars pass så börjar lilla fröken vara bra jävla sliten. Men i morgon är det bara ett kortis pass i bageriet sen är jag leeeeedig =)

Jag ska få titta på mitt nya hem i helgen oxå, hur fantastiskt är inte det??
Längtar som en tok tills den 1april så jag får flytta och börja om mitt liv.

Jag har alltid vetat att jag haft mycket underbara människor i mitt liv men sedan denna mardröm satte igång så har vänskapen verkligen visat sig på sin rätta sida, vänner som jag kanske inte trodde brydde sig så mycket har visat sig göra precis det BRY sig.
Igår hade jag ett långt samtal med en kill kompis som har en speciell plats i mitt hjärta, ingen kan få mig att skratta som han, han är fantastisk på det viset att han alltid bjuder på skratt å tokigheter.
Denna vän var ett sånt exempel som jag var osäker på om vi var kompisar elller vänner, men sedan jag flyttade hem från Norge så har han verkligen visat att han är min vän och helst nu sedan allt detta skedde. Det är svårt att beskriva hur jag tänker å känner men ni kan väl tänka er själv vilken lättnade det är när du har en riktigt pissig dag å telefonen ringer å du ser hans nummer och bara vet att nu kommer jag få GARVA i minst en halvtimma i sträck. Det är en underbar känsla som bara han kan ge mig och han är en underbar vän.

jag tänker väldigt mycket nu för tiden som ni säkert kan förstå och något som jag kommit på att jag saknar jätte mycket är att få ha gäster, jag älskar att fixa till å bjuda på middag få främmande som kommer på besök en helg och förutom några få undantag så tror jag tyvärr inte att jag haft så mycket av den varan sedan jag flyttade hem till Swe igen, men det har jag lovat mig själv att så fort jag får min egen bostad så ska det bjus på middagar, frukostar myskvällar å spelkvällar eller vad det nu kan vara, mitt hem ska stå öppet för mina vänner och ingen ska någonsin fundera på om dom är välkommen till mig, det ska dom veta!

Å det som känns BÄST av allt är att jag äntligen har insett att detta är inte min förlust...
Jag går med rak rygg näsan i vädret och ett rent samvete å det är väl det ända jag kan begära eller vad säger ni?

Nu ska jag ta mig ett glas röd vin och krypa ner i badet å ladda för morgondagen som kommer bli heelt fantastisk men min bästa vapendragare Sara vid min sida =)

Puss å hej leverpastej