Att jag är blödig är ju ingen nyhet, jag har väldigt lätt till skratt å tårar. Men ibland undrar jag om jag njuter av å plåga mig själv, såg en film igår som handlade om en tjej som redan från tidiga barnet fick diagnosen leukemi, filmen handlade om mammans och familjens kamp att hålla denna flicka vid liv. Herregud jag satt å stor lipa i soffan som om någon huggit av mig handen eller något, var så sjukt sorgligt. Även om detta var en film så är det ju tyvärr verkligheten för allt för många familjer... huvva jag lider verkligen med dem.
När filmen väl var slut så bytte jag kanal och vilket program tror ni stor liparn fastnade för??? Joo, ett program om kvinnor som kämpar för att överleva bröstcancer, då var det bara att börja lipa igen tillslut insåg jag att jag är alldeles för känslig och att jag lider för mycket med människorna i desa program så jag fick stänga av tv´n å gå å lägga mig i stället.
Är ni oxå så känsliga att ni gråter till sorgliga filmer å sånt eller är det bara jag???
Nää, nu ska jag kolla om jag har nåt smarrigt till frukost å sen blir det storstädning på schemat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar